Så blev det 2017 med ett brak.
Nyåret sköts in flera gånger (på grund av tidsskillnaden); kl. 20.00 för Danmark , kl 21.00 för Färöarna och Island, kl. 22.00 för Ittoqqortoormiit (den enda andra byn här på Grönlands östkust) och kl. 24.00 för att det nya året började här.
Vii var ute, snön dalade ner hela dagen och kvällen, vi skålade och sköt en hel del raketer till barnens förtjusning. Något som dock slog mig var att ingen av alla dessa hundar (som alla står länkade i kedjor utomhus) runt omkring brydde om ljudet från smällare och raketer.
På nyårsdagen började piteraq* varningslampan lysa och alla förberedde sig och säkrade allt som skulle säkras. När lampan börjar lysa vet man att stormen kommer inom 24 timmar men man vet inte när eller hur stark den blir. Och efter förra årets storm som tydligen hade vindstötar över 90 sekundmeter tar alla här varningslampan väldigt seriöst.
Det är otroligt hur snabbt vädret kan vända. Ena minuten är det verkligen stillhet för storm och allt är helt lugnt, Man kan ”höra” en tystnad här som är helt obeskrivbar. Den enda varningarna på att något ska ske är varningslamporna som blinkar och man ser bergen omges av runda moln. Det ser nästan ut som bergen blåser upp snö runt omkring sig som ett skydd för att helt plötsligt attackera och i nästa ögonblick se till att snön och blåsten gör det nästan omöjligt att gå utanför dörren.
Idag har piteraqen endast lämnat kvar en massa snödrivor som påminnelse av att den varit och hälsat på och lika fort som fridfullheten försvann så sprider sig lugnet igen.
* Piteraq är namnet på en katabatisk vind (en vind som med hjälp av gravitationen bär luft med högre densitet nedför en sluttning ) som uppstår på Grönlands östkust. En katabatisk vind består av mycket kall luft. Fenomenet uppkommer oftast vid kalla och vindstilla nätter. Den nedkylda luftmassan dras med gravitationen ned i till exempel raviner eller klyftor. När luften sätts i rörelse och börjar rinna ner från glaciären kan mycket stora vindhastigheter uppstå
Jakten på lugnet 
Hej med jer, en lille tilføjelse til din fine beskrivelse af Piteraq’en:
I Grønland optræder der lunefulde faldvinde fra Indlandsisen eller højtliggende fjeldplateauer, hvor ansamlinger af kold luft styrter som laviner ned over terrænet mod kysten. Den eskimoiske betegnelse Piteraq betyder noget i retning af “det, der overfalder én”, og der er virkelig tale om et overfald af, hvad man kan kalde stormenes furie. I løbet af få minutter kan den slå ned, og de mest forrygende har middelvinde på 40 meter pr. sekund og vindstød på 70 meter pr. sekund, altså dobbelt orkanstyrke. Hvis ikke de grønlandske huse traditionelt har været lavet af træ, der gør dem meget elastiske, og samtidig var forsynet med meget kraftige skodder for vinduerne, har det været svært at stå imod.
Taget fra DMI.
Mvh
Holger
GillaGillad av 1 person
Vilken upplevelse ni är med om!!!! Jag vet att jag sagt det förut men jag är djupt imponerad av ert mod att ge er ut på detta äventyr
Jag har sett ett danskt program på Kunskapskanalen om er ”grannby” Ittoqqortoormiit och det var jättespännande – där fick kvinnorna inte föda utan fick flyga en månad innan beräknad förlossning, till Tasiilaaq !!!!
Fina bilder på både era vackra barn och naturen runt er
Kramar och en god fortsättning önskar vi er
GillaGillad av 1 person
Tack det samma kära Ewa. Ja det är ett kul program och för att vara helt ärlig så är det inte helt olika Tasiilaq och Ittoqqortormiit…
Elliott tackar jättemycket för julklappen han fick av Ville (den kom igår). Han blev verkligen jätteglad!
GillaGilla